Mammas stuga

– Vi har kommit till paradiset, sa mamma när vi flyttade till Enköping 1969.

Jag minns själv hur förundrad jag var över alla stora träd och vackra blommor vi såg. Vi kom från ett kargt och vindpinat område så det här var något nytt. Men mamma var inte nöjd med att bara titta på växtligheten, hon ville äga en bit mark själv och odla sina egna blommor. Det blev en lott i Svartkärret. För egna sparade pengar skaffade hon stugan och naturligtvis skulle den ha hennes mammas namn. Tyynelä.

Nu har den stått där i en massa år, Tyynelä. Vi har skrattat och gråtit inom dess väggar. Kokat potatis och öppnat surströmmingsburkar, vispat grädde till tårtor, ätit frukost på verandan tidiga morgnar och druckit en och annan kall öl sena kvällar. Kråkor har hoppat på tv-antennen ljusa sommarnätter och stört nattsömnen. Spindlar har skrämt oss flickor och myror irriterat. Barnen har klappat nyckelpigor och jagat fjärilar. Mången mygg och fluga har krossats medan harar och rådjur fått leva men blivit vackert bortjagade. Någon enstaka gång har vi lyckats samla hela barnaskaran för fest. Jag minns en gång när pappa med sina dåliga ben ville hjälpa till med förberedelserna och fraktade sockerdricka med skottkärran. Inte orkade han. Det slutade med att pappa fick åka i kärran och vi bar drickan. Den gången hade jag klätt ut mig till pirat och alla småungar fick sig en skattkarta. Hela Svartkärret genomsöktes till se fann sina skatter. Tonåringarna var måttligt intresserade av leken men blev tvingade att röra på sig. Och o så många blåmärken vi hade efter lekarna. Särskilt den när man ska springa med en galge mellan knäna. Mamma skrattade mest hela tiden och klappade händerna.

Visst planterade hon morötter och annat gott vid stugan. Lite tomater fick gro i ett vint och skevt växthus. Vi fick smaka på allt men det var inte alltid så roligt att behöva rensa ogräset. Men pionen, den rosa vackra pionen, var hennes ögonsten. Den skötte hon som ett barn. Hon höll dess blommor så varsamt i sina händer, doppade näsan i den och njöt av doften. Ibland kröp det fram en liten myra som argt funderade vad som hände. Då skrattade mamma lyckligt. Det var inte bara hon som älskade pioner.

Vi hade begravningskaffet efter mamma i grindstugan. Det kändes som rätta stället för en liten mor som älskade sitt paradis. Tyynelä i Svartkärret.

 

Skrivet om en stuga i Svartkärret.